Liljenberga

Efter dryga två år så har det äntligen hänt. Tallen är nersågad i små stycken och redo att köras till tippen. Våra grannar som äger tomten som tallen växte på (fast 80% hängde över vår tomt) anlitade en firma som kom och sågade ner åbäket. Se så ljust det blev!







Som ni ser står det ett litet träd och spretar till höger om lusthuset. Det har jag fått tillåtelse att ta ner så det ska jag göra innan det bär av till tippen. Välkommen solen!

Jag längtar faktiskt redan lite till våren.

Vi har en fattigmansugn i vardagsrummet. De som inte hade råd med en kakelugn förr i tiden skaffade en sådan istället. Den är murad med tegelstenar på samma eller liknande sätt som en kakelugn men istället för kakel är den bara putsad och målad på ytan. Den var kanske inte i bästa skick och för två vintrar sedan eldade vi kanske lite för hårt i den. Ramen som luckorna sitter i var dessutom böjd så det bildades ett hål ovanför den. Där kom det ut så mycket värme att det en dag tog eld i färgen ovanför luckorna. Jag tog tag i saken och knackade loss alla lösa bitar.



Som du ser bildades stora håligheter i och runt eldstaden. I de djupaste la jag en yta av eldfast bruk, sedan tryckte jag dit bitar av speciellt eldfast tegel och fäste det hela med mera bruk.



Jag tog med mig luckramen och en hammare ut en stund och kom efter en stund in med en rak ram. Denna bankades på plats och fästes genom att jag klämde in bruk runt den från alla håll som kan tänkas möjligt. Därefter snyggade jag till alla ytor så de blev släta. Avslutningsvis torkades ramen av och brukytorna penslades med vatten för att bli riktigt jämna.



I nästa del av spisrenoveringen ska jag fixa till alla ytor ännu mer samt göra alla kanter jämna, slipa och måla så att den blir vit och fin igen. Slutligen är det bara att hänga på luckorna. Kanske passar jag på att putsa dem.

Häromdagen kittades ett fönster. Det går till såhär.

I ramen för rutan lägger man en sträng kitt:


Man lägger försiktigt i rutan ovanpå kittet


Rutan fästs på plats med kopparstift


Sedan lägger man kitt ovanpå rutan och drar en snygg kant med en kittkniv


Man jämnar till alla eventuella håligheter som kan ha uppkommit på grund av pyttesmå luftbubblor genom att dra fingret fram och tillbaka över kittet. Sen är det bara att vänta i 4-5 dygn innan det fått en yta som går att måla på utan att man trycker penseln genom kittet.

Jag har som bekant satt upp en hel del list i det här huset. Men det finns de som gjort det innan mig och i betydligt större skala. Året var 1983 när huset genomgick sin senaste stora förvandling. De som bodde här då gjorde en genomgående renovering som stått sig till det blev vår tur att ta tag i saken igen. Vi hittade ett bevis på detta när jag bytte ut bröstlisten i köket. Här är en av de bitar jag tog loss.



Det står "Detta är en bland alla dessa fruktansvärda mängd av lister som ska upp. Fy fan vilket jobb. Hasse Johannesson 8/1 -83"

Tack Hasse för att du lämnade dessa ord till oss. Det var mycket trevligt att hitta dem och jag kan bara hålla med dig, fy fan vilket jobb det är. Men det är kul, för det blir ju väldigt bra när man väl är färdig.

Om en vecka fyller jag 31 år. Därför var det hög tid att använda presentkortet på EL-GE jag fick förra året när jag fyllde 30. Det blev en flytväst som jag sneglat på förr men glömt av att jag önskat mig. Tack så mycket för presenten Peter, Björn och Louise!

I vårt fantastiska land Sverige kan man om man bor på rätt sida landet lägga i hummertinor på höstkanten. Första måndagen efter den 20:e september klockan 07:00 går startskottet. I år blev det den 27:e september. Jag var på konferensresa till Skottland och kom hem på natten den 26:e så jag orkade inte upp i ottan utan la i mina två tinor senare på eftermiddagen. Havet såg då ut som om det hade fått vattkoppor. Jag kryssade ut mellan bojarna, gned in tinorna med rutten makrill som saltad legat och jäst under huset i ett höganäskrus. Sedan stoppade jag fisken i agnbehållarna och slängde i tinorna. Jag var ute och kontrollerade dem 2 gånger utan fångst, bara några småkrabbor, erimitkräftor och en och annan sjöstjärna stod på fångstlistan. Att plocka upp en hummertina är som att skrapa en trisslott, man tror på vinst ända tills man skrapar sista rutan och man blir lika besviken när man inte får något. Men besvikelsen går över fortare men hummertinan för man vet ju att det snart är dags igen. Fredagen den 1:a oktober hade brytpinnen i båtmotorn gått av. Den måste vara hel annars driver inte propellern. Jag fick således ro ut i blåsten. När jag kommit ut en bit såg jag bara en gul boj med mitt efternamn på och när jag drog upp den tinan var den helt tom. Jag tittade mig omkring i hopp om att hitta även den andra tinan. Det var väldigt strömt och jag tog några årtag mot strömmen och såg en gul boj cirka en halv meter under vattenytan lite längre fram. Med min hemmagjorda båtshake lyckades jag få tag i den och drog upp tinan. Jag trodde inte mina ögon, där var den ju. Hummern, min första hummer som jag fiskat upp aldeles själv.



Jag kände mig euforisk men vågade ändå inte ta ut segern i förskott. Det finns några regler man måste förhålla sig till. Bland annat måste hummern vara tillräckligt stor. Den ska vara 8 cm från bakre delen av ögonhålan till bakre delen av huvudskölden. Jag hade tillverkat ett mått som var just 8 cm, plockade ut hummern som inte alls var lika glad som jag själv och kollade om den höll måttet. Det gjorde den! Nu vara det bar att hiva i tinorna och ro iland. Väl uppe vid huset kom grannen ut och grattulerade mig till fångsten. Han plockade upp hummern ur spannen och vände på den, "Det var en hanne ja."



Där blev jag ordentligt nervös för en tusendel, det hade jag ju glömt kolla. Det andra kriteriet för att man ska få ta upp hummer är att de inte är romhonor. Tänk vad surt det hade varit om jag vid detta tillfälle hade fått gå och släppa i den igen. Så var lyckligtvis inte fallet utan jag kunde glad i hågen gå in och tillaga läckerbiten.



Jag hade slagit vad med min gode vän Teo att den som fick upp den första hummern skulle få bjuda den andre på hummermiddag. Jag frös in hummern och inväntade söndagen. Lina och jag dukade upp en ganska smaskig söndagsmiddag med Hummer, västerbottenpaj, rödbetor med päron, fetaost och pinjenötter, lite ost och oliver mm. Visst blev det ganska smaskigt! Framförallt hade vi väldigt trevligt med våra underbara vänner.


Antagligen kände sig hummern lite kluven till våran lycka.